Under hösten 2013 kom alla pusselbitar att falla på plats för trebarnspappan Jimmy Strigèr, 33, som sedan barndomen kämpat med en malande inre oro. Som en efterhängsen skugga hade ångesten alltid legat över honom. Vissa dagar var den hanterbar, andra mycket svårare att kontrollera. Känslan av att inte passa in och ständigt behöva anpassa sig till gällande normer utvecklades vid skolstarten för Jimmy som alltid varit ett barn fyllt av energi. Dock satt kvickheten inte enbart i benen. Jimmys inlärningsförmåga var bra mycket snabbare än klasskamraternas, något som blev ett bekymmer för lärarna. Lösningen på problemet blev i stället att bromsa Jimmy.
– Tyvärr ledde det till att motivationen vände till det negativa, berättar Jimmy för Hänt i Veckan.
Hänt i Veckans Magdalena med Jimmy. Foto: Malin Bondeson
I stället för att uppmuntra begåvningen och ta vara på förmågan, hämmades han i sin undervisning vilket kom att sätta sina spår på inte bara Jimmys undervisning utan även livet i helhet.
– De stannade upp mig i matematik som jag älskade och hindrade mig att arbeta vilket resulterade i att jag fick stora koncentrationssvårigheter med det mesta och intresset dog därför ut. Värsta smällen var självförtroendet som åkte på stryk redan i mellanstadiet.
Trösten fann han i stället hos tjejer där han snabbt insåg att han var populär. Det visade sig vara mer stimulerande att hänga i skolkorridoren än att försöka sitta still i klassrummet. Idrotten var det enda roliga eftersom Jimmy där fick utlopp för sin överskottsenergi. Stimulans fick han även på fritiden genom fotboll, hästar och senare kampsport.
– Träningen har alltid hållit mig lugn, säger han.
Trots alla motgångar klarade Jimmy skolan. 2004 träffade han sin nuvarande flickvän Christel, 27, som redan från början var förstående och snabbt blev ett stort stöd för Jimmy. De har Nova-Lie, 3, och Saga, 2. Jimmy har även sonen Whilliam, 12, från ett tidigare förhållande.
När det blev dags för Jimmys sex månader långa pappaledighet med respektive dotter såg han till en början fram emot det. Ganska snart skulle dock längtan efter att vara med barnen på heltid övergå till en mardrömstillvaro. Skiftet från heltidsarbete till att gå hemma blev en stor omställning. De nya villkoren satte press på honom samtidigt som de blev ett hinder för träningen, något som förvärrade det naturliga inneboende kaoset. Trots att han gjorde det som förväntades av honom saknades ork till att tänka klart och planera dagen. Jimmys energi förbyttes till svår ångest.
– Jag klarade precis av att sköta om barnen men när sambon kom hem var jag alldeles för slut för att ens orka ta mig upp ur soffan.
Ett av Jimmys hjärteprojekt är att föreläsa om ADHD. Foto: Magdalena Divina Khodr
När förmågan att på egen hand knyta ihop vardagssäcken tog slut blev räddningen mamma Margaretha som kom till undsättning. Ihop med Christel planerade hon att paret av en ”slump” den där höstkvällen skulle hamna framför tv:n och ett program där tittaren fick följa en idrottsman med diagnosen ADHD. De insåg båda vad som felades Jimmy och hoppades att han skulle få svar på många av de frågor han tampats med sedan barndomen. Efter att ha sett inslaget föll alla pusselbitar på plats:
– Det var ju jag. Jag såg mig själv i honom.
Hans bild om ADHD förändrades. Tidigare hade han förknippat diagnosen med hyperaktiva problembarn och våldsamma utbrott, något som inte alls kännetecknat Jimmys besvär.
– Det visar bara på den okunskap som finns kring ADHD. Under tonåren fick till exempel mina föräldrar ett märkligt tips av BUP (barn och ungdomspsykiatrin, reds. anm.) vid ett av alla samtal: Blev jag tillräckligt jobbig skulle de slå mig med ett baseballträ.
Jimmy med sina älskade barn. Foto: Malin Bondeson
En utredning kunde senare konstatera att Jimmys vardagssvårigheter berodde på ADHD. Diagnosen blev som ett kvitto på uppväxtens många misslyckanden.
– Nu visste jag vad det var för fel på mig. Jag hade ju bara haft lite för mycket överskottsenergi och svårt att sitta still på lektionerna på grund av koncentrationssvårigheter.
På grund av okunskap hos lärarna hade detta i sin tur lett till oanade konsekvenser där känslan av utanförskap hade satt käppar i hjulen för Jimmys framtidsdrömmar. En av dem var att bli pilot. I stället blev han tågvärd på SJ, ett arbete han älskade och hade skött felfritt i fem år. När Jimmy fått sin diagnos ringde han upp sin arbetsledare för att informera om denna och eventuell medicinering. Chefen verkade förstående men efter bara ett par timmar ringde hon tillbaka för att meddela att Jimmy inte kunde fortsätta sitt jobb. Eftersom yrket som tågvärd är en så kallad säkerhetstjänst satte Transportstyrelsens hälsokrav stopp och Jimmy belades med arbetsförbud.
– Jag blev ledsen, besviken och arg.
Camilla Läckbergs pojkvän Simon Sköld är en nära vän och ett stort stöd. Foto: Malin Bondeson
I sin frustration skrev han ett inlägg i sin blogg ”ADHD-pappan”. Resultatet blev fler än 80 000 besökare på sidan, enorm peppning från allmänheten samt flertalet inslag i media.
− Även mina kolleger var otroligt upprörda. Ingen hade förstått att jag har ADHD. Jag blev helt tagen av deras stöd. Företaget skickade inte ens en blomma eller ett vykort.
Under åren har Jimmy många gånger fått höra att passagerarna känner sig trygga med honom ombord och arbetskamraterna bidrog med en hjälpande hand genom att starta en insamling som gick till en dispensansökan.
– Facket hjälpte inte till ett skit. Jag fick driva hela saken själv.
Jimmy hade aldrig en tanke på att ge upp. Målet var att få sin tjänst tillbaka vilket efter en jobbig tid blev verklighet. Någon kompensation har han inte fått, i stället får han gå på extra kontroller och är under särskild uppsikt, något han upplever som jobbigt.
– Även som vuxen likt under skolåren blir jag mer motarbetad än pushad i mitt arbete.
Förutom heltidsjobbet driver han en populär blogg på Finest.se där han nyligen blev nominerad för årets bästa topblogg. En framtidsdröm är att kunna livnära sig på att föreläsa om diagnosen för både privatpersoner och företag.
Riksförbundet Attention bjöd nyligen in till en inspirerande kväll i Sigtuna där Jimmy föreläste om sina erfarenheter av diagnosen ADHD. Bild: Magdalena Divina Khodr
– ADHD är så pass vanligt förekommande i dag. Det behövs mer resurser i skolorna och i arbetslivet för att öka kunskapen. ADHD är inte bara hinder. ADHD är en tillgång. Det gäller bara att hitta nyckeln för att lösa vardagen. Själv klarade jag livet utan våld, droger och kriminalitet på grund av att jag hade stöttande och förstående föräldrar som alltid stod upp för mig. Det vill jag delge andra genom att föreläsa.
Andra läser:
Så här ser det ut när man tvättar håret i rymden
Det här händer när du stoppar en mus i en burk läsk i 30 dagar
Här är armbandet som omvandlar onani till elektricitet